Del 3 – spoiler

1

Till Andys förvåning så leddes han raka vägen genom den stora hallen och ut i rastgården. Där fanns nu ett nybyggt litet envåningshus. Tvärs över gården hade man målat ett gult streck ungefär tio meter framför det röda huset och där stannade de gulklädda männen som hade följt efter dem ut. De två Georges som eskorterat honom från kontoret följde med honom in i det röda huset.

Först kom de in i en liten hall med ett vaktrum. Genom en gallerdörr gick de vidare in till allrummet och på andra sidan en dörr fanns en korridor med sex singelceller på vardera sidan. Varje cell var åtta kvadratmeter med väggar som var gjorda av tjockt glas. Fronterna på cellerna var vanliga gallerväggar medan dörren var gjord av samma tjocka glas som väggarna. Cellerna var som vanligt enkelt möblerade, ett bord, en stol, en hylla på väggen och en säng. Från allrummet kunde man se igenom alla cellerna och vad fångarna hade för sig.
Andy blev inskickad i en tom cell och mitt på golvet hade man målat en stor röd cirkel.

”Varje gång du kommer in i cellen så ställer du dig i cirkeln riktad mot fönstret och med händerna på huvudet, redo för kroppsvisitering! Du får inte vända dig om förrän du blir tillsagd eller cellen är låst. Uppfattat!”

Utan att svara gjorde Andy som han blev tillsagd, ställde sig i cirkeln och lyfte upp armarna. Med vana händer visiterade Georg Frank honom och några sekunder senare hörde Andy celldörren låsas.

”Välkommen till den röda zonen!”

Andy stod fortfarande med ryggen vänd mot celldörren medan han hörde vakterna lämna huset. Känslan av maktlöshet kokade i honom och han hade svårt att behärska sig, att inte skrika rakt ut. Han kämpade med att försöka koncentrera sig på det väsentliga, att hitta ett ljus i situationen och inte ge upp. Det sista han ville göra var att visa Georgerna att de fått övertaget. För ögonblicket kändes det som om han var ensam i hela världen.

ÖverGeorge Victor hade överrumplat honom ordentligt. Först med uniformen, sedan sändaren och till slut med den nya zonen. Andy tittade på golvet och upptäckte att han fortfarande stod kvar i den röda cirkeln. Med avsky flyttade han sig åt sidan och upptäckte nu att hans nävar var hårt knutna. Det gjorde nästan ont att röra på fingrarna.

Andy vände sig om, det var först nu som han tog in hur allt såg ut. Hans få tillhörigheter låg i en prydlig hög på bordet och ute i korridoren fanns en övervakningskamera. Cellerna till höger och vänster var tomma. När han såg över till de andra cellerna räknade han till fyra andra som användes. Han visste inte vilka fångar som kunde vara inhysta i dem men hade vissa misstankar.
Med sin intränade skicklighet började Andy undersöka cellen. Först fönstret. Där fanns ingen svag punkt. Fyra tjocka järnstänger satt framför fönstret som var femton gånger femtio centimeter och högt placerat på väggen. Väggen var rejäl. En halv meter tjock och såg ut att vara helgjuten. Andy lyfte sig på tå och kikade ut genom fönstret. Där såg han rakt in i muren som omringade rastgården, sex meter hög och helt omöjlig att klättra över. Den var dessutom för långt från huset för att det skulle gå hoppa från det. När han tittade ut genom fönstren på cellerna på andra sidan gången verkade förhållandet där mellan väggen och huset vara likadant.

Andy slog med knytnävarna i glasväggen. Den var bastant och gav inte vika. Han vände sig istället mot dörren som verkade vara den enda möjliga vägen ut. Till höger om dörren var det starka järnstänger från golv till tak. Själva dörren var av samma tjocka glas som väggarna. Andy sträckte ut armen och försökte nå låset med fingrarna, men hur han än sträckte sig så kunde han endast nudda nyckelhålet. Han försökte sparka mot dörren och väggarna men det gav inte heller något resultat.

Möblerna verkade åtminstone vara nya. Sängen hade en ny madrass och rena, röda sängkläder. Stolen var starkt byggd och såg ut att vara helgjuten i järn. Bordet var litet men tillräckligt och hyllan på väggen gapade tom. Allt var fastskruvat i golvet och väggen. Längst in i cellen upptäckte Andy att det fanns en dusch. En lapp hade satts upp på väggen under duschen. ”Duschtid: 21:15 – 21:22!” Andy log beskt, en dusch i sju minuter för att hinna tvätta både kroppen och huvudet!

Uppgivet tog han av sig de röda skorna och satte sig på sängen. Han lutade sig mot väggen och lyfte upp fötterna i sängen. Sedan vilade han pannan mot sina armar som låg i kors över knäna. Efter en stund lyfte han upp huvudet, lutade det mot väggen och suckade djupt. ÖverGeorge Victor verkade ha vunnit första ronden.